Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland snö och is? och ingen menska när,
Som kunde leda hennes svaga fot
Och stödjande dess sträckta hand ta’ mot?
Den stig, hon trampat nyss, omöjlig var,
Den utför slipprig brant mot djupet bar.
Hvart hennes blickar irra öde fält,
Der menskohand ej något än beställt!
Och täckt var allt af vintrens hvita skrud,
Som om naturen vore dödens brud!
Ett ögonblick en mägtig ångest gled
Uti den öfvergifnas hjerta ned —
Men se, ur molnen solens stråle brast,
Och allt fick glans och färg och lif i hast:
Hon springer upp, hon fattar åter mod
Och hviskar lugn och hoppfull: Gud är god!
Nu genom drifvan sjungande hon gick,
Ej visste hon hur nu hon styrka fick,
Men genom vilda skogen gick hon glad,
För gömda foglen sång på sång hon qvad.
Och när hon snart vid hemmets tröskel stod,
Hon åter hviskade: ja, Gud är god!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
