Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens makter — att han, allt ifrån den stund
han utgaf sin första stora stridsskrift »Den
siste atenaren», till dess han lade sina ögon
samman, kände sig såsom en stridsman, som med
hopp om framgång eller icke, har att kämpa
sin kamp mot de makter, hvilka söka draga i
smutsen den fana, han svurit
Såsom sådan kände han sig då han skref
de odödliga orden: »Medan jag skrifvit, har jag
känt mig som en stridsman under de idéers
fana, för hvilka jag lefver och andas, och mitt
arbete är intet annat än ett spjut, som jag
slungat mot de fiendtliga lederna i krigarens
lof-liga uppsåt att såra och döda.» Såsom sådan
kände han sig, då han mot slutet af sin lefnad
mot tidens mammonsdyrkan slungade ut det
»si-arlika anatema», som bär namnet Grottesången.
Det ljöd i hans inre en röst som ropade:
till strid! och han lydde denna röst, ty han var
liksom Parsifal vand att lyssna till sådana
stämmor, och den röst, som bjöd honom försaka
friden, hade i sig något af detta oundvikliga,
ovil-korliga Du skall! som en gång ljöd genom
molnet på Sinai berg. Han, som mer än
något annat älskade att »på rytmiska vågor» låta
sig vaggas bort från denna eländiga värld till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
