Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
outtröttliga sträfvan att ifrån sig afskilja det
onda och att — fritt och otvunget på sin egen
väg — följa det goda, hvars makt han kände
i sitt hjärta. »Desidera ardua, desidera Deum->,
»trängta efter det upphöjda, trängta efter Gud»,
var ju det valspråk, i hvars efterföljelse han
utan mänskofruktan lefde sin lefnad ut.
För själf uppfostran fordras föredömen. I
fråga om människonaturens utdanande i
enlighet med evighetens lagar har Viktor Rydberg
gifvit oss sitt eget föredöme, och han är därför
såsom Gustaf II Adolf sade om sig själf till
Nürnbergs patricier »en predikare i ord och
handling,* en uppfostrare för vårt folk ej blott
i sina skrifter, utan också i hela sin lefnad.
Det är sådana föredömen ett folk behöfver.
Ju närmare de stå oss i tiden, ju mer deras
kamp gällt samma fiender, som vår, ju
verksammare äro de. Att följa Viktor Rydberg
genom hans lefnads vandring, att se huru af den
oroligt sökande tviflaren blef den barnafromme
vise, huru han på sin väg nådde fram till allt
större klarhet, men huru han under hela sitt
lif förblef denne outtröttlige arbetare, denne
orädde kämpe för det goda och det sanna, för
samvetets bud och förnuftets lagar, det är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
