Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorl och siskans kvitter vyssar till sömn i
furuskogen, och till hvilken i kvällssolens gyllene
bloss änglamunnar hviska sin hälsning,
sångar-barnet Gunnar, för hvilken Harpolekaren
beder i sin aftonbön om kraftig växt och ädelt
sinnelag, om den lyckan, som blott skänkes
åt den, som tapper, glad och förtröstande på
Gud, kämpar och faller för de armes
rättvisa sak.
Men det kommer en dag, då gossen
måste ut ur barndomstidens Eden, då lifvets
allvar och dess plikter möta honom, då det
framför allt annat i lifvet kommer att fordras
af honom: sanningskärlek och mod. »En rädd
pojke är icke värdig att bära namnet svensk»,
säger den barske gamle landshöfdingen, som
i i>Pojkarne% med sitt spanska rör visar den
sagoläsande gossen icke blott hvar det är
förbjudet att gå i gräset och hvar detta på
bastionen Gustavus Adolphus kan vara
tillåtet, utan också ger honom en lärdom för
lifvet:
»Jag vill lägga dig på hjertat, att Gud
fordrar sannfärdighet, och att ditt land behöfver
sanningskäre, modige män. De behöfvas i ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
