Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger han, »om icke i sammanlefnad och
samarbete med vänliga och trofasta medmänniskor,
om icke i kärleken och vänskapen och i den
barnsligt friska och glada inbillningskraften,
som gör faran till ett äfventyr, mödan till en
lek, döden till en port, som öppnar sig till
leende ängder?» Och i dikten »Lifslus t och
lifs-leda* låter han Hellas glädjefylda hymner ljuda
i sambredd med pessimismens klagolåt. Han
stänger ej sitt öra för anakoretens stämma, men
han lyssnar hellre till de unga hellenernas
röster. Ej genom veklagan lindras lidandet i
världen. Därför må de ungas fröjdesånger
ljuda tills dess att »festens tynande lampor
slockna».
Om lefnadslust och fosterlandskärlek
sjunger Dexippos; och Harpolekarens sånger gälla
det jordiska fäderneslandet såväl som det eviga.
Hans sånger gälla ej blott kyrkoklockorna eller
den heliga monstransen. Äfven jordiska ting
kunna vara värdiga att besjungas. Han kan
stränga sin harpa till »Engelbrekts visan eller
andra liknande, som uppkalla fosterländska
minnen». Här gäller sången Sverige närmast, dess
storhet och dess ära.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
