Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
gården — och så många människor ha fröjdats
och sjungit — gråtit och suckat under alla dessa
år som gått...
Men våren kan ingen stänga ute, när den
kommer. Den smyger upp för mossiga stammar,
över vissnade gräsmattor, över risiga busksnår
— och över allt blir det liv, om än
människohjärtan i den gamla gården jubla eller klaga...
Så var det vid Rolandsberg, som under flera
generationer varit i samma släkts ägo. En
härlig gammal gård, inte synnerligt stor, men
välskött och präktig; och de hade haft det lugnt och
bra, alla som bott där. Trädgården var
omfångsrik, och nedanför den flöt en å eller snarare
flod, så bred och djup var den. Ovanför gården
flöt den lugn och klar; sedan blev den till stark
fors och drev både kvarn och såg, som allt hörde
till Rolandsberg. Men just förbi trädgården var
den vid och djup och speglade gamla pilträd som
hängde ned över vattnet.
Runt om den stora trädgården var en stenmur,
mossbelupen av ålder, den gick ned till
vattenbrynet; och just över branten var en platå med
en liten grön bänk — ett älsklingstillhåll för all
ungdom, som bott vid gården. När solen stod i
väster, blev det underbara ljusreflexer på det
blanka vattnet. Och var det fullmåne, och den
steg över skogen på andra sidan ån, då blev det
riktigt trolskt, när månen liksom gungade på det
ilande vattnet.
En plats för drömmar...!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
