Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Vivan gjorde inga frågor. Det var henne nog
att Karin kom med, gång efter gång. Hon var
rädd att skada, där hon ville gagna. Och hon
visste, så ung hon var, att Gud har många
vägar att vinna olika människor. Hon trodde sig
märka att Karin var en sådan natur, som måste
vinnas på den inre övertygelsens väg. Därför
gick det bara steg för steg...
Men när en kväll kom, då Karin öppnade sitt
hjärta för vännen, då blev det en glädjestund.
Då blev det som i brusande vårtid, när isen går
upp på en sjö för lågande sol och storm. Det
blir något väldigt och helt, när ismassorna följa
med strömmen — mot havet i fjärran...
Ty Karin Boje var en karaktär, en kraftnatur.
Och när hon tog emot frälsningens gåva, och
lämnade sig åt sin Frälsare, var det för liv och
död, tid och evighet — utan förbehåll, utan
kompromiss. ..
Det var strax före jul, och hon reste hem med
något nytt över sig — ny glädje i hjärtat, ny
kraft att kämpa för det som är stort och ädelt
och gott. Inte sade hon mycket — hon visste att
ingen mer än mormor skulle förstå henne. Men
uppe på den gamla fruns kammare höll hon ofta
till. Och mormor fröjdades att en var vunnen...
Sedan hade hon rest igen till sitt arbete i
lärdomsstaden; studierna gingo med friskt mod, och
hon och Vivan blevo alltmera för varandra.
Lördagskvällarna voro för dem båda kraftkällor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
