Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
att allt skulle gå ihop. Alla ansträngningar
gjordes blott för att bevara fädernegården åt
barnen. Och bitterheten i hans sorg var att ej
kunna hjälpa sin Karin till fortsatta studier...
Hur god han var — hur hederlig, rättrådig och
osjälvisk! Och likväl kände han inte Gud såsom
hans unga dotter kände honom! Efter vad hon
kunde förstå, kunde han inte fly till honom i
sina bekymmer och säga: »Herre, jag är Din —
gör med mig vad Du finner för gott! Giv mig
nåd att vänta hjälp av Dig...»
Och likväl kunde han så lugnt gå in under
svårigheterna — utan att beklaga sig, utan att
ondgöras över honom, som vållat dem! Endast
ångra, att han själv genom sin godtrogenhet
dragit detta över sig och de sina’.
Hade inte hon — Karin Boje — en gång för
alla lämnat sig i sin himmelske Faders hand, när
hon tog emot det eviga livet som en friskänkt
gåva ? Innebar det inte, att endast Han hade
rättighet att bestämma över henne, att göra med
henne efter sin heliga vilja — att göra hennes
väg slät eller törnig, såsom det behagade Honom
— såsom Han såg nyttigast för hennes andliga
väl...?
Kunde hon inte vara viss att Gud hade sin
hand med även i detta, fastän det såg så
obegripligt ut? Hon hade så svårt att böja sig, att lägga
sin framtid i Guds hand; det var ju dock något
Honom behagligt, att hon genom sitt levnadskall
velat tjäna de lidande och hjälplösa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
