Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
någon i huset, som kunde vara hennes öga och
hand samt läsa med den lilla flickan. Yivan
kände dem ej personligen, men var tydligen väl
underrättad. De som förut innehaft platsen,
hade ej varit kvalificerade nog; men nu kom hon
att tänka på Karin — bestämt skulle hon passa
där! De båda vännerna lade saken inför Gud
— och genom andra blev allt ordnat. Nog skulle
det bli en underlig, krävande plats; men lönen var
god, och Karin kände sig ha lust att kämpa med
svårigheterna — och övervinna dem. Från
disponent Sigmund hade hon ett par vänliga brev,
som framställde vad hon skulle ha att sköta med.
Och hon kände redan på förhand ett innerligt
deltagande för den unga frun, som blivit så hårt
prövad.
Den l:sta juli skulle platsen tillträdas. Nu
hade hon fått ett nytt böneämne: att hon måtte
få gå Guds ärenden i detta hem och bli till någon
glädje och nytta där.
Det var både tillbaka och framåt som Karin
tänkte därnere vid ån, denna strålande
junimorgon. Och hon undrade hur hon skulle kunna möta,
kommande dagar, om hon inte haft det ordet att
hålla sig vid:
»Herren är min Herde. Mig skall intet
fattas. ..»
Hon såg på det ilande vattnet vid hennes
fötter. Det skyndade framåt utan rast eller ro —
bort mot målet — utan att låta hindra sig av något.
De gamla pilträden doppade sina kvistar i det
2 — Karin Boje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
