Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. På Klostergården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Aina», sade disponenten. »Jag serverar alltid
min hustru...»
Och det gjorde han på ett sätt, som väckte
Karins beundran — så försynt och vänligt och
aktningsfullt. En liten strimma av dager kunde
den unga frun ännu se; och som blindheten
kommit så småningom, hade hon haft god tid att
vänja sig — allt gick lättare och bättre än man
kunnat vänta.
Så skulle Karin servera Aina och skära maten
åt henne; men det var tydligen inte i den unga
damens smak. Hon såg nästan fientligt på Karin,
som tålmodigt lät henne hållas så mycket som
möjligt, för att ej ställa till ett uppträde.
»Aina! var tacksam att fröken Boje hjälper
dig!» ljöd plötsligt faderns förmanande röst.
Den unga damen såg nästan förolämpad ut — hon
var gammal nog att sköta sig själv! Men när
far sade till, måste hon, fastän motvilligt, lyda
— och åt sin middag under surmulen tystnad.
Kerstin passade upp, tyst som ett andeväsen,
och allt gick som ett urverk. Disponenten och
hans fru språkade vänligt med Karjn om resan
och de trakter hon farit igenom; efter middagen
gingo de ut i trädgårdssalongen, där det var
mera svalt än i förmaket. Och fru Sigmund
bad Karin flytta sin stol nära hennes.
»Jag måste få lära känna er, kära fröken Boje»,
sade hon vänligt. Och så gjorde hon försynta
frågor om hennes hem och övriga förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
