Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. På Klostergården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
henne om hand, ej förstått att vinna hennes
kärlek. Och det vore nog huvudsaken.»
»Ja, helt säkert», svarade Karin varmt. »Med
kärlek vinner man nog mycket. Jag vill så gärna
försöka — med Guds hjälp.»
Fru Sigmund räckte henne sin hand — det var
som om de två gått in förbund för kommande
dagar. Karin kände ingen oro för sina
åligganden, när det rörde fru Sigmund — älsklig och
hänsynsfull som hon var. Men med Aina skulle
det nog bli tålamodsprövande. Dock — hon ville
så gärna vinna barnets kärlek och vara henne
till verklig nytta, även om vägen skulle bli lång
till den dagen. Och hon hade en kraftkälla, alltid
nära — Guds kärlek och tålamod, som aldrig kan
tömmas av människohand.
Ett par dagar hade gått, varunder Karin med
all flit försökte sätta sig in i sina många
åligganden. När vädret var vackert, behövde hon
ännu ej så mycket ägna sig åt Aina;
trädgårdsmästaren hade en snäll liten flicka, av ungefär
samma ålder som hon — de fingo leka
tillsammans någon stund på dagen. Och en av
ingenjörerna vid bruket, som var gift, hade också barn,
så lekkamrater fattades ej.
Men så kom en dag med flödande regn; Aina
var vid dåligt lynne, och ingenting var henne i
lag.
»Får jag se på dina dockor, Aina!» sade Karin.
3 — Karin Boje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
