Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Brev till Vivan Ribson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
tror att hon alltid skall skymta något. Tänk
att inte kunna se sin make, sitt barn och sitt
vackra hem — och ändå vara så tålig och stilla.
En riktig predikan!
Jag har kommit underfund med att Ebba har
en härlig röst. Vi voro till brukskyrkan en
söndag — hon och jag och Aina — och när det var
psalmer, som hon kände till, sjöng hon med en
silverklar stämma. Jag sade något efteråt om
hur vackert hon sjöng — då log hon och
omtalade att hon sjungit mycket i sin första ungdom,
och att hon gjorde det ännu någon gång, när
disponenten hade tid att ackompanjera henne. Jag
kunde tyvärr inte erbjuda mig att göra det —
och så bad jag henne sjunga en gång, när hennes
man ovanligt nog hade tid att hålla oss sällskap.
Råda voro så beredvilligt hågade. Och jag vill
säga dig, Vivan, att det var en upplevelse...
Inte så menat, att jag aldrig hört så vacker
sång — det har jag nog. Men det var ju så
mycket som bidrog. Disponentens ackompanjemang
var mjukt och känsligt, och han tycktes själv
njuta av att höra sin hustru sjunga. Och hon
stod där vid flygeln i sin vita dräkt, med de fina
händerna hopknäppta, och sjöng vackra saker om
livets fröjd och lycka, om sol och vår, om
längtan och saknad — sånger som hon kunde utantill,
sedan den tid, då solen lyste även över hennes
väg. Det var hjärtegripande att höra — jag satt
i ett avlägset hörn i det stora rummet, och
skymningen föll på — det var ljus endast vid pianot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
