Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Brev till Vivan Ribson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Nej — hon fick inte drömma så! Det måste
vara en stängd dörr mellan henne och det
förflutna. Hon ville glömma — och bara göra sin plikt.
Så drog hon ned rullgardinen och tände det
elektriska ljuset.
»Jag är främling — jag är en pilgrim» — hon
knäppte hårt ihop sina händer. Och så böjde
hon sina knän:
»Blott din väg i nattens dunkel eller morgonväktens ljus,
alla egna vägar leda bort ifrån min Faders hus.
Men Din väg, liur brant och krokig, blir dock jämn och slät
för mig,
när Du vandrar vid min sida, och jag håller mig till Dig...»
Och det blev åter stilla inom henne...
Offerliv! Han, Jesus, gav sig själv för oss med
allt sitt. Och Hans vänner måste leva ett sådant
liv — alla, mer eller mindre. Alltid är det något,
som måste offras.
Någon har sagt: Gud säger — älska mig!
men Han säger icke: Förstå mig! Nu se vi
svårigheterna från vår låga ståndpunkt. Vi känna
oss kanske intrasslade i dem. Men om vi kunde
se uppifrån, såsom Gud ser, skulle alla trådarna
synas oss rediga och klara...
Icke är det livet det lyckligaste, när man får
allt, vad man trår efter. Att försaka sig själv —
det gömmer $n hemlighet av glädje, som måste
erfaras för att kunna fattas.
Pliktens väg är inte tung, när man går den för
Herrens skull...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
