Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Lektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Och utan att hon anade det, stod Ainas mor
utanför i korridoren och hade hört alltsammans.
Vid full dager kunde hon röra sig ganska
obehindrat inomhus; nu kom hon från sitt sovrum
däruppe och förstod att dörren stod på glänt till
Ainas rum, då röster så tydligt hördes. Hon ville
så gärna höra något av undervisningen och
stannade därför några minuter. Och så fick hon höra
sitt barns frågor om mor — och Karins älskliga
svar — och vissa hopp att hon i Guds härlighet
skulle få sin syn igen och förgäta allt jordens
ve...
Hon stod stilla ännu några minuter — hennes
rörelse var så stor. Och hur tacksam hon var, att
de fått en sådan lärarinna för Aina — och att
hon själv fått i sitt hem en hjälp, sådan som
denna unga flicka.
Ty det var så med fru Ebba, att hon kände sin
prövning mer än någon kunde tro. Hon kände sig
så onyttig, så hjälplös — kände sitt liv så tomt,
och så sträckte hon sig nästan omedvetet i
längtan efter något, hon visste inte vad, som kunde
fylla tomheten och giva henne glädje och frid.
Fastän hon ej kunde se Karin, hade hon redan
en förnimmelse av, att hon ej var som unga
flickor i allmänhet — fåfäng, ytlig, nöjeslysten.
Visst var hon glad, och kunde skratta rätt
hjärtligt. Men hon föreföll på samma gång så
allvarlig, när det gällde livets djupare frågor; och hon
tänkte på andras glädje och trevnad, vilket just
inte alltid är fallet med unga människor.
4 — Karin Boje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
