Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Lektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
»Och sedan kan den flyga högt, högt upp och
behöver aldrig bli en mask mer?» sporde Aina
med kinder glödande av iver.
»Nej — aldrig behöver den bli mask mer och
komma i puppan...»
»Men kunde inte Gud låta honom bli fjäril med
detsamma, så han sluppit ligga härinne?»
»Jo, visst kunde Han det. Det där förstå inte
vi, men Gud förstår det. Jag tänker det blir så
mycket roligare för masken, när han slipper ut
ur den trånga puppan och får sina vingar.»
Nu måste Aina springa till jungfrurna i köket
och visa sitt fynd och berätta om fjärilen, som
aldrig behövde bli mask mer och ligga i den
trånga, mörka puppan. Och Karin tänkte på,
att barnets ord omedvetet innehöll en härlig
sanning. Den själ, som fått sina vingar, och gått in
i det eviga livets och ljusets rike, behöver
aldrig mer smaka döden...
Och Han, som är den eviga kärleken, som väl
har makt att låta masken få sina vingar med ens,
så att han slipper den mörka fångenskapens tid
— skulle Han icke ha makt att låta en
människosjäl gå endast solbelysta vägar — ända hem till
sig?
Men när Han ser, att själen behöver denna
prövning — då omgärdar han den med mörker
och nöd, liksom puppan omsluter larven. Skall
icke härligheten bli så mycket större en gång, när
fången blir fri — när de mörka vägar sluta i
ljus...?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
