Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Men — sedan kom ett men! Granen var mycket
hög, och varken Karin eller jungfrun räckte upp
till toppen, trots trappstegen.
»Pappa kan!» skrek Aina. I ett nu var hon inne
i faderns skrivrum och pratade om en stjärna,
som ingen räckte upp, att sätta i granen. »Snälla
pappa, kom! Tant Karin kan inte...»
Det senaste argumentet var det kraftigaste —
ty disponenten satte mycket värde på fröken Boje
och ville gärna hjälpa henne. Så följde han med
sin dotter in i trädgårdssalongen och tog leende
ur Karins hand den gyllene stjärnan, som det
gällde att få upp i toppen på granen — vilket
också skedde, efter åtskilligt besvär.
»Se, pappa, det är Betlehemsstjärnan. Den lyste
för de vise männen, som sökte efter Jesusbarnet.
Dom gick genom öknarna, men kom rätt ändå, så
dom kom till Betlehem. Det vet väl pappa?»
Disponenten såg road ut. — »Inte minns jag så
mycket av den berättelsen. Jag hörde den väl,
när jag var vid din ålder, kanske. Men det var
mycket vänligt av fröken Boje att göra den
vackra stjärnan. Så där ja, nu sitter den väl
bra!»
Med en vänlig hälsning gick han till sitt rum
igen. Åh, det var längesedan han tänkte på
sådana saker som Betlehemsstjärnan och
Jesusbarnet. ..
Men Aina var förtjust. Hon måste gå in till sin
mamma i förmaket och tala om alltsammans.
»I tant Karins hem ha de Betlehemsstjärnan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
