Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »En gång, när slutat är allt ve...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
»EN GÅNG NÄR SLUTAT ÄR
ALLT VE...»
Nog blev Karin välkommen, när hon återvände
till Klostergården. Det knnde vem som helst se
— även fröken Flora, som ännu ej bestämt dagen
för sin avresa. . Men hon var tydligen ej nöjd
med att Karin var så avhållen. Hennes
högdragna ringaktning var ännu mer i ögonen
fallande, än förut; och när hon kunde, gav hon
Karin ett stickord — om ingen hörde det.
Aina hade skrivit ett brev under sommaren till
Karin — ett brev, som tydligen gjort henne stor
möda, både med avseende på stil och stavning.
Men hon ville göra det alldeles ensam — mor
kunde ju ej se det, och far hade ont om tid. Och
att begära hjälp av tant Flora kunde ej komma
i fråga, då hennes namn förekom på flera ställen
i brevet.
Aina skrev, att tant Flora var inte lik tant
Karin. Hon hade en helt annan röst, när hon talade
till Aina eller tjänarna, än när far eller mor var
i närheten. Och hon ville gärna spela tennis på
brukets tennisplan med farbror Björk, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
