Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »En gång, när slutat är allt ve...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
»Då blev du lycklig», upprepade den sjuka.
»Skall jag någonsin kunna bli det? Allting är
så oklart för mig — det är som kaos i min inre
värld...»
»Får jag läsa ibland ur Bibeln för Ebba?
Ingenting ger ljus och klarhet som Guds eget ord.
Människoord äro så fattiga, när det gäller — det
eviga livet...»
»Ja, läs, Karin. Jag önskar att jag förut bett
dig därom. Och jag har ej förstått att vägen till
himmelen börjar vid korset. Jag är så okunnig
i andeliga ting — du får ha tålamod med mig,
käraste...»
Och Karin hämtade sin Bibel — med bävande
glädje. Hur tacksam hon var att Gud berett detta
tillfälle — att Han själv fått väcka längtan i den
unga fruns hjärta. Adventstiden var snart inne
— så läste hon först de sköna orden vid Jesu
inridande i Jerusalem: »Se, din konung kommer till
dig, saktmodig» — med särskild tonvikt på orden
till dig, som varit henne själv till tröst, många
gånger, då hon tyckt sig vara ovärdig att höra
Honom till...
Sedan läste hon Davids 23:dje psalm.
Herdepsalmen, som varit till vila för hennes eget hjärta,
när framtiden synts henne mörk. — Och sedan
togs för vana att hon varje dag läste något Guds
ord för fru Ebba, även sedan hennes krafter
återkommit och hon kunde vara uppe.
»Beder du för mig, Karin?» kom det en gång.
»Visst gör jag det» — hennes ögon lyste, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
