Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
himlar och en ny jord, skall — såsom en Guds
tjänare sagt — »intet fattas där mer än synden».
Hon tänkte ibland på det ordet: »Kärleken
upphör aldrig». Den är väl livets skäraste, fagraste
blomster — all ren kärlek, nämligen — och så
kan den inte förgås, när så mycket annat
försvinner med denna syndens jord. Det bästa
härnere skall följa oss — i en annan gestalt, men
dock detsamma.
Livets bästa, doftande rosenblom hade hägrat
en gång för Karin Boje. Men Guds röst hade
talat: »Det är icke för dig, det är en förbjuden
värld, dit du inte får gå in med dina tankar». —
Så kämpade hon ärligt för att glömma. Men
just denna ljusa vårmorgon blev kampen mer än
vanligt svår.
Vad skulle hända?
Nej, hon fick inte tänka mer. Ännu en gång
öppnade hon sin Bibel och fick upp det stället
— Guds underbara löfte till Aron: »Du skall intet
besitta och ingen lott hava... Jag skall vara din
lott och din besittning...»
Hade hon inte nog? —
På eftermiddagen voro de bjudna till
pastorsfamiljen. Det var pastor Gotthards födelsedag,
som brukade firas med en enkel högtidlighet.
Endast disponentens och brukets tjänstemän voro
bjudna.
Fru Ebba var med — det var första gången
efter den långa sjukdomen. Inte var hon gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
