Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
hur mager han var — det syntes att han fått
arbeta hårt. Hon såg och såg — hon hade velat
stryka upp en mörk hårlock, som alltid hade
benägenhet att falla ned över hans panna — nu
brynt av solhettan på Pampas. Hon hade velat
säga att just sådan var han, som unge Gotthard
beskrivit honom — just den ende i hela vida
världen, som hon inte borde tänka på, men som hon
aldrig kunde glömma. Bara ett par korta
ögonblick fick hon se på hans kära ansikte. Sedan
måste hon återgå till verkligheten...
Hon lade fotografiet på bordet bredvid brevet
och grep ett album som låg närmast henne. Hon
såg utan att se vad det innehöll, och var glad att
ingen tilltalade henne — att ingen anade vad
detta brev betydde för henne, den alltid så lugna
Karin Boje...
Och när det så blev fråga om musik, hade hon
lugnat sig tillräckligt för att kunna visa sitt
intresse. Fru Gotthard spelade vackra saker av
Schubert — hon tyckte ej om den moderna
musiken — den är ofta så själlös, brukade hon säga.
Men fröken Gertrud var med sin tid i sådant, som
i allting annat, och sjöng till eget
ackompanjemang några stycken, som visst framfördes
konstnärligt, men inte gingo till hjärtat — så tyckte
åtminstone de äldre åhörarna.
När Karin kom hem till Klostergården på
kvällen, och Aina redan sov i sitt lilla rum
bredvid hennes, tänkte hon på den underliga
förkänsla hon på morgonen haft av något — hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
