Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Så lyse edert ljus...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Fru Ebba hade ett litet rum, som hon kallade
sitt eget — innanför det stora förmaket. Där
brukade de hålla till, hon och Karin, när den
senare läste högt för den unga frun — i
synnerhet på senare tid, då bibelordet var efterlängtat
och många själens frågor kommo fram. Aina
hade en dag varit därinne — det var något som
hon ville säga sin mor. Och när hon gick ut,
lämnade hon dörren på glänt, utan att de båda
därinne märkte det.
Disponenten var alltid mycket sysselsatt,
särskilt på förmiddagen, och det var sällan han
kom in i sin hustrus lilla rum vid denna tid, då
han visste att Karin läste högt för henne, medan
Aina hade ledigt från lektionerna någon timme.
Nu kom han emellertid i något viktigt ärende,
som ej kunde uppskjutas; och just då han skulle
knacka på dörren, hörde han genom springan
Karins röst:
»Jag håller före att denna tidens lidanden intet
betyda, i jämförelse med den härlighet, som
kommer att uppenbaras på oss.»
Disponenten hejdade sig och hörde hur Karin
läste ännu några verser ur det härliga åttonde
kapitlet i Eomarbrevet.
Han stod där med rynkad panna; vad skulle
det här betyda? Inte brukade hans hustru förr
sysselsätta sina tankar med sådant; hon gick till
kyrkan ibland, men därmed punkt. Gamla
Kerstin hade ju i alla år varit en sådan där läserska,
men inte hade hon inverkat på någon; skulle nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
