Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Så lyse edert ljus...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
smög sig intill honom på det smeksamma,
barnsliga sätt, som var henne eget.
»Min älskade, det är inte Karin, som söker
föra in några nya seder. Jag vill själv så gärna,
att hon läser Bibeln för mig — det gör mig
lycklig.»
»Det har jag aldrig förr hört talas om. Det
gör dig lycklig, säger du. När började ni —
med det?»
»Tom — käraste — hör mig med tålamod. Jag
borde redan talat med dig härom, men — har
inte kommit mig för. Du vet, Tom, att jag är
utestängd från så mycket — jag kan inte se dig
och Aina — jag hungrar många gånger efter att
kunna se edra kära ansikten...»
Det ljöd som en snyftning, och han drog
hennes kind mot sin — smekte henne kärleksfullt.
»Jag vet det, älskade. Och du är så underbart
tålig. Jag ville ge år av mitt liv, om jag kunde
hjälpa dig...»
»Säg inte så. Men jag vet att du ville göra
allt för mig. Jag talar såhär, bara för att du
skall bättre förstå mig. När jag så — får sakna
så mycket — jag vill inte knota! — ibland ville
jag se hur vackert vårt hem är — och skogen
och strömmen — och allting — har det känts
tungt ibland — fast jag har så mycket att vara
tacksam för. Men när det nu är som det är, har
jag många gånger längtat efter något, utan att
veta vad — och nu förstår jag att det var Gud
jag längtade efter. Så var det en gång, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
