Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Så lyse edert ljus...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
semester, och hennes mormor är ju sjuk. Ja,
ja — en månad är ej någon lång tid...»
Fru Ebba var hjärtligt tacksam över det
tillfälle hon fått att tala ut med sin man om sina
heliga erfarenheter under dessa sista månader.
Han hade ej kunnat förstå henne — det fick hon
finna sig i. Men han hade ej velat lägga något
hindrande band på förhållandet mellan henne
och hennes Gud — hon ägde sin fullkomliga
frihet. Och hans tillfälliga missnöje med Karin
var snart som bortblåst, när hans hustru
framställt saken i dess rätta dager. Han kunde ju
ej annat än värdera Karin, även om hon levde i
en för honom främmande värld. Hon var till
glädje för hans hustru och en god uppfostrarinna
för Aina — det var honom nog. Och han måste
erkänna för sig själv, att vore alla religiösa
människor sådana som Karin Boje — då, ja då
skulle man bättre uppskatta den sortens folk...
Ja, det förstås — gamla Kerstin hade ju alltid
varit trogen som guld, det måste han medge. Och
hon var oersättlig som trotjänarinna i ett hem,
sådant som hans. När allt kom omkring, vore
nog världen mörkare än den är, om de ej funnos
— dessa, som göra sin plikt av kärlek — inte av
tvång...!
Och fastän hennes husbonde ej kunde förstå
det, gick den gamla tjänarinnan med lättare steg
än någonsin omkring och skötte sina många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
