Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
och alla i huset hade ju så mycket att göra. Men
naturligtvis var det ingen, som aktade på
hennes stora anspråkslöshet; visst skulle mormor
vårdas — knappast en stund lämnades hon
ensam. Det kunde ju hända något, just när man
minst väntade det; den svaga livslågan kunde
slockna för det minsta luftdrag från den okända
världen. Och ingen ville tänka en sådan tanke
att den kära gamla ej skulle ha någon av de sina
vid sin sida, när stunden kom.
Fru Boje hade skaffat en tillfällig hjälp — en
änka, som varit hennes högra hand under
välmaktsdagarna. Och så kunde hon själv och
Ingrid tura om att vara hos mormor, dag och
natt. Det enda, som den gamla pilgrimen
egentligen bad om, var att få resekost för sin själ ur
den nötta Bibeln, som alltid låg på bordet
bredvid sängen. Hon orkade inte längre hålla den.
Och de trötta ögonen sågo ej så bra som förr.
Men hon visste alltid själv vad som skulle läsas.
Och så låg hon där med stilla ro över sitt
ansikte och lyssnade till de heliga orden, medan
sommarvinden drog in genom det öppna fönstret,
full av doft från rosor och reseda därute i
trädgården.
Nu skulle Karin komma — efterlängtad av
dem alla — kanske allra mest av mormor, som
visste att de skulle så gott förstå varandra, de
två. Och när Karin kom in, drog ett
glädjeskimmer över den gamlas tärda ansikte.
»Jag visste att jag skulle få se dig, innan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
