Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Men det hade aldrig blivit henne klart, att detta
var något, som angick henne själv — att något
fattades i hennes eget liv. Fru Boje hade
kunnat reda sig allt detta förutan — hon var god
och hederlig och rättskaffens och fyllde bättre
än de flesta sina plikter som maka och mor.
Det var först under denna sista tid, då hon
fick läsa så mycket ur Bibeln för sin mor — då
hon såg den gamla pilgrimens djupa frid vid
tanken på uppbrottet, som hon började känna hur
mycket som fattades henne själv i detta stycke.
Och när nu mormor var borta, och hon ingen
hade att råda sig med, ingen hade att läsa Guds
ord för — då saknade hon de stilla stunderna i
mormors kammare och förstod att mormor varit
något av Guds välsignelse förkroppsligad i deras
hem.
Hon kände ibland en sådan underlig
dragningskraft till det tysta rum, där mormor bott och
därifrån hon gått hem till Gud. Och fastän hon
kände det svårt, måste hon till sist gå dit in en
söndagseftermiddag, när hon hade tid att vila.
Rullgardinen var nere för fönstret — hon drog
upp den, öppnade fönstret och lät västersolen
strömma ditin. Allting stod på sin plats som
förr — det var bara mormor själv som fattades.
Men hennes dotter hade en underlig förnimmelse
av att hon inte var riktigt borta. Från detta
rum hade så många böner gått upp till Gud —
böner för henne själv och för hennes närmaste,
som ännu inte börjat vandringen på livets väg.
9 — Karin Boje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
