Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Nej, hon var inte riktigt borta — det var som
om n^got av välsignelse ännu dröjt kvar i det
tysta rummet.
Vid fönstret stod som alltid mormors länstol,
och fru Boje satte sig ned i den. På det lilla
bordet låg den nötta Bibeln, såsom den brukade
ligga — det var Karin, som ordnat rummet efter
begravningen, och hon hade så noga lagt allt
på sin plats. Där satt nu fru Eva Boje, och
tänkte på dagar som gått. De hade haft ett Guds
helgon ibland sig under alla dessa år; och de hade
aldrig riktigt tänkt därpå ...
Mormors böner hade gått upp till Gud — böner
om att hennes närmaste måtte låta sig vinnas.
Men ingen hade hört Guds kallande röst mer än
Karin. De hade gått där i sitt dagliga arbete, i
sina omsorger för hus och hem, för bärgning och
dagligt bröd. Men ingen av dem hade vaknat
upp och börjat söka det ena nödvändiga — ingen
hade börjat tänka på sin odödliga själ mer än
hennes äldsta dotter...
Vilken sorg det måste ha varit för mormor.
Hon hade väntat och längtat att få de sina med
sig på himmelsvägen — hon hade väl hoppats att
så skulle ske medan hon ännu var härnere. Men
det var endast Karin, som kommit. De andra
tycktes ha nog i det som jorden tillhör er...
Hon satt där, fru Eva, och tänkte på allt detta.
Och varje tanke blev till en anklagelse. Hur illa
hon lönat sin moders kärlek! Denna kärlek som
omslutit henne från barndomens dagar. Nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
