Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
fattning i Bergslagen, som han på disponentens
rekommendation erhållit. Men hon ville
naturligtvis inte att någon skulle märka hennes svikna
förhoppningar. Inte heller såg hon längre i Karin
en rival, ty den tanken föll henne aldrig in att
Karin avspisat den unge mannen. Själv skulle
hon visst inte gjort det. Och med en suck
förmodade hon, att ingenjör Björk hela tiden haft
sitt hjärtas tankar på helt annat håll än i
Klostergården.
Aina hade under Karins förståndiga ledning
utvecklats betydligt till sin fördel. Inte hade hon
mycken håg för läsning, men hon försökte vara
lydig och flitig därför att hennes föräldrar
önskade det. Och hennes kärlek till tant Karin var
också en god sporre.
Aina var tolv år nu. Och gamla Kerstin
brukade säga att hon liknade sin mor, sådan hon
varit vid den åldern. Till det yttre nämligen.
»Om hon bara hade hennes snälla lynne —
maken till fru Ebba finns väl inte», sade den trogna
tjänarinnan med en suck.
»Hon kan väl få», var Karins tröstande svar.
»Gud kan göra under, när Han får en människa
om hand. Och jag tycker att hon är snällare nu
än förr.» — Ett omdöme, vari Kerstin måste
instämma — ehuru hon inom sig tänkte att det var
fröken Bojes förtjänst.
Det var en stor glädje för Karin att få komma
till sitt hem en tid på sommaren. Då fick hon rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
