Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
i allt försaka sig själv, offra sin egen vilja och
leva för sin Herre och Mästare.
Hon kunde numera tänka med lugn på Ragnar
—■ åtminstone ville hon göra det. Hon bad för
honom, liksom hon bad för sina andra kära. Och
hon tänkte med glädje på, att han på allt sätt
sökte hjälpa sin mor och syster i deras betryck.
Hon hade ju hört det för flera år sedan genom
unge Gotthards brev till sin far. Och hon sporde
genom andra, som kände förhållandena, att
Ragnar alltfort var kvar i Argentina och hjälpte sina
närmaste så mycket han förmådde.
Det var ju att glädjas över! Hon fick ju önska
honom framgång i sitt arbete — hon fick önska
honom även jordisk lycka, om sådan skulle bli
honom beskärd — den lycka, som hon själv måste
försaka...
Ty hon kände, att om hon kunde ge sin hand
åt en annan man — även den allra bäste, även en
som vore med på samma väg — sitt hjärta kunde
hon ej giva. Och då vore det en lögn.
Ty hon kunde inte glömma ...
Fru Sigmund hade varit förkyld en tid. Nu
var hon bättre, men vågade ännu ej gå ut i det
friska vintervädret. Så kommo pastor Gotthard
och hans fru en eftermiddag på ett litet vänligt
besök; disponenten var bortrest på ett par dagar,
men det gjorde ingenting — pastorn kunde gott
underhålla sig med damerna.
Först blev det kaffe under livligt samspråk om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
