Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
sista stunder efter mor, som skulle bedja för
honom. Ragnar har själv talat om sin ångest att
han ej i detta kunde hjälpa den döende — han
kunde bara läsa Fader vår och Välsignelsen, så
mycket han kom ihåg därav sedan skoltiden —
och sedan höll han den döendes kallnande hand,
tills det var slut. Men den erfai^enheten tog
honom så, att han började tänka på att han själv
kunde komma i samma situation, eller ännu en
gång stå vid en dödsbädd och ha ingenting att
ge. Jag märkte hur han led, men själv är jag en
arm hugsvalare — och jag önskade att pappa
varit här. De flesta härute äro katoliker eller ha
ingen religion alls. Så tog Ragnar permission
på ett par veckor och reste till Buenos Aires, där
han hört att det fanns en skandinavisk K. F.
U. M. Han stannade längre än han ämnat, och
där kan jag förstå att han fick vad han behövde;
hans uppsyn var en helt annan, när han kom
tillbaka. Även förut präktig och rar, är han det nu
i dubbelt mått. Bibeln har hedersplatsen i hans
lilla kammare — jag tycker ibland att det lyser
omkring honom — och jag — ja — det behövde
nog bli annorlunda också med mig. Underligt
att man skall behöva resa över världshavet, och
komma i ett liv fullt av faror och på samma
gång dödande enformigt — för att se att man
har en odödlig själ...’»
— — — Pastor Gotthard tystnade — han var
själv djupt gripen, fastän han läst samma brev
flera gånger. Och hans åhörare voro det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
