Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
för Eagnar: En avlägsen släkting till honom, som
han mycket litet haft beröring med, hade avlidit.
Och boets utredningsman meddelade, att den
gamla damen testamenterat till Eagnar och hans
syster hela sin betydande förmögenhet.
Jag var riktigt ängslig hur Eagnar skulle ta
det — han låg flera minuter med slutna ögon,
alldeles orörlig. Men när han såg upp igen, var det
sol i blicken, och han sade med djupt allvar:
’Jag är tacksam mot Gud och min gamla
släkting — inte så mycket för vad jag själv fått —
men för mina närmastes skull. Nu kunna de vara
utan bekymmer. Men — det har ansvar med sig
att förvalta så mycket.’ — Jag tror nästan att
han kände det roligare att själv genom arbete
förtjäna för sig och sina närmaste. Det kom
så hastigt — ännu har han naturligtvis inte
kunnat sätta sig in i en så stor förändring. Det
som mest tyckes glädja honom är att få
återvända till Sverige — det bästa land på jorden,
som han säger. Och jag instämmer. När jag
då talade om hur ledsamt det blir att skiljas,
sade han: ’När Gud ger mig krafter att ordna
för mig, kanske jag behöver din hjälp, du Nils,
därhemma’. Och så log han så hjärtevarmt.
Men sedan fick han inte prata mer — doktorn
kom in och såg att nyheterna i brevet tagit
honom mer än som var nyttigt.
Ja — det var en överraskning. Tänk om jag
inom en ej alltför avlägsen framtid kan få komma
hem igen. Det vore härligt! Jag hoppas att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
