Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
lärt något under dessa år härute — åtminstone
det att — min egen kraft ej hjälpa kan...»
Pastor Gotthard vek ihop brevet och lade in
det i kuvertet.
»Ja — det var historien om en ung svensk man,
som låtit Gud föra sig rätta vägen. Det kan
nästan låta som en saga, vad han upplevat, men
verkligheten är ibland underbarare än dikten.
Fastän unge Kasparson är en främling för mig,
tycker jag mig ändå känna honom — hans
livsöde intresserar mig storligen. Och det skulle
vara mig kärt att en gång få trycka hans hand
och tacka honom för allt han varit och är för
min pojke — och att han gjort det svenska
namnet heder. — Men nu tror jag det är tid att gå
hem — jag har litet att göra vid mitt skrivbord ...»
Så togo de ett hjärtligt farväl, pastorn och hans
hustru. Karin följde dem ut i hallen, och när de
gått ut i vinterkvällen, gjorde hon sig ej så
bråttom att gå in igen till fru Ebba. Hon höll
ytterdörren öppen ett ögonblick — den friska
vinterluften svalkade hennes heta kinder. Så gick hon
stilla in till fru Ebba och var glad att hon ej
med ett ord vidrörde det ämne, som fyllde
hennes tankar. Aina hade kommit in till sin mamma
efter slutad läxläsning, och hade mycket att
berätta om kälkbackåkningen med lekkamraterna
på förmiddagsrasten.
Snart var kvällen till ända. Sedan Karin läst
ett kapitel ur Bibeln för sin vän, skildes de för
natten. Och Karin var glad att äntligen komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
