Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
det var hans egen själs fattigdom som drev
honom att söka Gud. Han visste det. Och när
han så blev vaken över sin skuld, då var det
frälsning han behövde.
Så hade det gått till. Och först när han blev
medveten om sitt andliga liv — när han fått frid
med Gud, då kom tanken på Karin. Hur det
skulle glädja henne, om han kunde skriva och
tala om den stora förändringen — men skulle hon
tro honom? Skulle hon kanske tänka att han sökte
vinna henne med en självgjord omvändelse — en
bekännelse som ej var äkta? Han kunde ej
framlägga några bevis — de voro så långt från
varandra. Ingen, som kände dem båda, kunde säga
henne att han var en ärlig Jesu Kristi
bekän-nare...
Så hade han ej mod att skriva. Kanske de skulle
träffas en gång och han kunna säga henne att
han var lycklig i gemenskap med Gud? Och det
andra, som han hade att säga — detta, att de nu
voro på samma väg — att ingenting hindrade
henne att bli hans, om hon ännu älskade honom
—hur skulle han kunna tala därom, då han var
en fattig man, som måste försörja sin mor och
sin syster, som helt berodde av honom...?
Han hade ej något hem att bjuda henne;
och kanske skulle han alltjämt få arbeta hårt för
sig själv och sina närmaste. Han hade väl
hoppats, han som andra unga män, att finna guld
och framgång i främmande land. Men så var
väl ej Guds väg med honom. Dagligt bröd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
