Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
dånet frän forsen, som ännn gick öppen, trängde
ända upp till det tysta rum, där Karin beredde
sig att gå till vila. Hon kände såsom kanske
aldrig förr, hur helt hon var beroende av Guds
ledning; själv förmådde hon intet — icke ens
att stilla sitt hjärta.
Men när hon — trött av stridiga tankar —
lade sitt huvud på kudden, hörde hon liksom från
ett avlägset fjärran ett par verser, som mormor
älskade. Hon upprepade dem för sig själv — och
lugnet kom. Vad hade hon att frukta?
Han leder mig
om vågorna gå höga.
Jag vet — min Faders öga
ej sluter sig.
Han leder mig.
Han leder mig —
hur skulle jag då klaga
inför Hans kärleks aga,
när hem till sig,
Han leder mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
