Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Väntanstider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
till salu — medan ännu det var något kvar av
sommaren.
»Bed för oss, min älskade, att Gud leder oss
rätt! Och må vi, du och jag, bedja om
pilgrimssinne, så att ingenting härnere fångar oss.»
De stodo därinne i skogens skymning och sågo
in i varandras ögon.
»Min älskade», fortfor Eagnar, »jag vill så
gärna gå med lätta fötter över jorden — alltid på
väg till det eviga hemmet — och hjälpa andra
in på vägen dit. En stor del av min bästa
ungdomstid hade redan förgått, när Gud fick göra
mig till sin. Det känns som en förlorad tid...»
»Jag känner det själv så», sade Karin
allvarligt. »Jag önskar att jag alltid hade ett sådant
pilgrimssinne, som Ebba Sigmund; det jordiska
har ju ej någon dragningskraft för henne. Så
går hon i längtan till den stund då — som det
står i psalmen —: ’Då skall min blick ej
skymmas mer, min hydda aldrig brytas ner...»
Och så talade Karin om — i få ord — hur
denna psalmvers väckt längtan hos fru Ebba
efter de eviga verkligheterna.
»Hon ser obeskrivligt älsklig ut», sade Eagnar.
»Man tycker nästan det är något överjordiskt
hos henne, på samma gång som hon är så sant
mänsklig. Jag är glad att du kunnat vara henne
till hjälp och tröst under dessa år. — Men nu
få vi allt vända. Jag tycker inte om att åka i
mörker, och vägarna härute äro främmande för
mig och min chaufför.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
