Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Högtid på Klostergården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
liga nåd. Ja, allt detta vet du — men mina
tankar gå tillbaka för att tacka. Det har varit Guds
ledning alltigenom...»
»Ja, alltigenom — också för mig», sade Karin
innerligt.
Så kommo de fram till Sjövik i den ljusa
våraftonen. Gården låg högt bland park och skog
och syntes på avstånd; flaggorna voro i topp och
äreportar resta. Och vid inkörsvägen och runt
gårdsplanen stod folket i högtidsdräkt. På stora
trappan väntade Nils Gotthard och den gamle;
rättaren; och det blev ett sorl av välönskningar,
när bilen svängde fram och de två stego upp på
trappan. Allas blickar vändes mot den unga
bruden; vad hon såg god och älsklig ut...!
»Jag tackar er alla, kära vänner!» ljöd Ragnar
Kasparsons röst. »Nu kommer jag med min
älskade hustru till den gamla gården, och det är
hennes önskan, så väl som min, att allt skall vara
som förut mellan husbondefolk och underhavande.
Må Guds välsignelse vila över eder och oss!»
Hattar och mössor flögo av, och näsdukar
viftade. Nu hade gamle rättaren gått ned till de
andra; och ur överfulla hjärtan ljöd psalmen i den
stilla aftonen:
»Oss välsigna och bevara!
Med nåd ditt ansikte förklara
och vänd det till Ditt folk med fridl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
