- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
26

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen hänföra Oscar Levertin: det har redan påpekats,
att hans ofvansagda 8o-talsproduktion är förhistorisk,
befinner sig framom den verklige författarns uppträdande.
Men hvad som felas är blott de orfevska ackorden,
som ordna byggnadens stenar: denna alstring, som
endast ofullkomligt antyder skribenten, är däremot
tillräckligt personlig för att, på liknande vis som bref
kunna göra, röja sin upphofsmans helt mänskliga daning

— den bröstkorg, den lefvande anden skulle fylla.

De små resonnerande uppsatserna ge den förnekande
världsåskådningen med just det där bejakande och troende,
varma och hänförda. Skisserna och novellerna ha väl
i sin byggning och stil ett och annat, som tyckes träda
utanför. Författarn synes anstränga sig mindre med
sitt motivs idé och dennas utveckling än med ordet
och frasen, trots att han likväl icke (det gäller honom
för öfrigt också senare) hyser någon absolut vedervilja
mot uttryckets banalitet. Här och hvar återge
bilderna ett slags religiös mystik, hvilken förvånar,
innan man får klart för sig, att det närmast är fråga
om ett litterärt tillgodogörande — att jämföra med de
talrika ur konstens och musikens världar hämtade
liknelserna och allusionerna. Språket söker musikaliska
effekter och följer i de skildrande delarna en trefvande
melodi, som någon gång går öfver i ren lyriks rytmer.
Men det mest karaktäristiska i dem tillhör det också
för generationen mest karaktäristiska. Deras glädje
vid detaljer och smådrag tyder på den kärlek till lifvet,
för hvilken intet är betydelselöst. Levertin, som längre
fram, särskildt under några år på 90-talet, gärna dref
gäck med dem hvilka »bokföra den lilla lifstillfälligheten
med reporterns förgudning af bagatellen», har emeller-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free