- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
47

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ändock säga ifrän, gjorde han det allvarligt, direkt.)
Människorna synas honom som knappt märkbara
vibrationer i den gränslösa rymden och den gränslösa tiden.
Redan staden, där de bo, murarna, inom hvilka de andas,
tyckas lefva med ett högre, mäktigare lif, det framfarnas

— och det framfarna är större än det varande, ty
det har helt öfver sig glorian af ödet, förgängelsen. Han
sätter personerna i en omgifhing af forntidslämning,
låter dem därefter glida tillbaka i planet och miljön
träda fram. Det blir till en berättelse som Magistrarna
i österås, där en stads öden ge rymd omkring dess
invånare, gör dem till delar af något större, lefvande
med dettas lif; det blir till andra på en gång moderna
och gammaldags, som han skref under de senare åren,
Ett novellfragment, En annans ur, Rikedom (de bägge
förstnämnda bland de finaste och egendomligaste ting
han lämnat) och till hvilka han hade tänkt foga flera,
historier, där det som talar högst är det som tiger,
bohaget, det nedärfda, relikerna, minnet af en död,
som plötsligt sitter rak i stolen midt bland de
språkande. Eller också återuppväcker han direkt
forntiden, fyller de gamla husen med stämmor, hvilka
förklingat, de gamla gatorna med fotgängare, som multnat,
och skrifver Rococonoveller och Frän Gustaf den tredjes
dagar. Och han kan säga, att han älskar epoken han
valt för dess egenskaper, för dess orädda, krya tanke,
dess käcka humör midt i besvärligheterna, dess fart
och friskhet, dess glans och skimmer, allt det ljusa
och bjärta, som tilltalar den som själf är sorgsen: i
grunden gör han det därför att den lagts i kistan.
Det är melankolien i alla dessa ansikten, som fallit
samman, alla dessa leenden, som glidit af, alla stel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free