- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
51

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förgängelsetanken har otvifvelaktigt flera gånger
förut erhållit gripande uttryck i svensk poesi; både
våldsamt, som förfäran, och lugnare, som resignation.
Ångesten vrider händer hos Lucidor, och hos Lidner
gömmer den förtvifladt sitt ansikte, medan rymden
dånar för de yttersta klockslagen. Såväl hos dem
som hos andra är det likväl i regeln ett för
deklamatoriskt patos midt i det skakande, en smula
teatermaskineri midt i de granna scenerna med ängelns
ving-brus genom luften och lampans sken öfver den svarta
grafmarmom: intrycket blir än af en väckelsepredikan,
öfver hvars must framföraren själf är stolt, än af en
(pennan vill knappt skrifva detl) pastiche på
Apoka-lypsen. Den blida melankolien finnes ju hos legio;
rätt sällan förefaller dock den reflektion om lifvets
korthet, som ligger till grund, synnerligen fördjupad:
utmynnar i allmänhet också i den fromma sucken
eller i uppmaningen att ta vara på ögonblicket. I det
hela är allt detta tillfälligt, ögonblickligt, stundens
stämning, rusets eftersmak, syndens ruelse, kvällens — eller
söndagens I — eftertanke, icke med starka rötter i
personligheten. Sinnenas genomtrangning, tankens
berusning och omdaning af föreställningen om döden

— och döden icke fattad som kristet-religiöst begrepp

— träffas egentligen endast en gång: hos Stagnelius.
Oscar Levertin fortsätter Stagnelius — man kan redan
förutse, att den psykologiska litteraturhistorien skall fastslå
detta. När man tänker sig Liljor i Sarons och Legender och
visors poeter bredvid hvarandra, är det påfallande, hur de
likna hvarandra, också mer än till det allmänna draget:
tidigt stämplade båda och tillbakadragna i en egen
atmosfär af grubbel och studier, med delar af sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free