- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
55

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själf antydt om motsatsen, särskildt i Kung Salomo och
Morolf) och att den medvetne och fullflätade
konstskribenten i högre grad var den andre.

Levertins förmåga af utmejsling och relief var
sådan, att han utan tvifvel skulle kunnat skapa helt
och hållet skulptural poetisk konst. Det visas af
fulländade, afslutade exempel som Sibyllans spådom och
den första skildrande hälften af den sköna Bröllopet i
Kana. Man vet det af de många accessoarer och
detaljer från hans verser, hvilka outplånligt etsat sig
fast i ens minne genom ordvalets konkreta styrka,
genom bilder, som materialisera det flyktigaste, genom
det lugn hvarmed synen fasthållits: sedan jag icke
öppnat boken på fyra eller fem år, erinrar jag mig
ändå aftonhimlar, alplandskap och ruinstäder ur Legender
och visor lika tydligt som dem jag sett i
»verkligheten», och kanske tydligare — verkligheten i dikt är
ju mera koncentrerad och bevarar sig därför bättre.
Man öfvertygas därom slutligen af det monumentala
element, som nästan allestädes är för handen, röjande
sig som stränghet midt i yppigheten (när det är
yppighet), hopslutande och sinsemellan förenande stroferna:
när man tänker tillbaka på en dikt, ser man den. Så
godt som all hans vers har emellertid den rena lyrikens
orkestrering, från orgelbruset till det smältande,
hän-andade och nästan overkliga; när lärda och
ålderdomliga former användts, ha dessa så fullkomligt besjälats,
att de icke tilldra sig uppmärksamheten, de ha icke
efter-härmningars »trohet», men originals äkthet: det är icke
pasticher, det är lyrik — människans andedräkt mot oss.

Alldeles detsamma gäller om hans obundna form.
Hvad han hos andra mest beundrade var fasthet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free