- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
57

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han brukade kalla »ordens tournering» bevara
meningens ryggrad, har hans prosa hans tals öch hans
föreläsnings sökande, ondulerande rytm.

Det skrifna ordet var i ovanligt hög grad för Oscar
Levertin det talade: icke det konversationsvis
hän-kastade, nervösa, dialogiska, men det mer högtidligt
framsagda, reciterade, monologiska. Det finns journalister
(icke hos oss!) som anmäla böcker ej blott utan
att ha läst dem, men utan att ha en aning om
hvad som står i dem. Det finns de som fota sitt
omdöme på ett referat af andra; en sådan var i Sverige
Crusenstolpe, hvilken läste de romaner han recenserade,
om man får uttrycka sig så: genom sin hustru. Det
finns ändtligen de som verkligen läsa volymerna,
men med en snabbläsning, som när den ser ett ord
med ögat, gissar sig till tio med ett uppöfvadt intellekt.
Oscar Levertin läste gärna högt, eller halfhögt,,
mumlande; den som sett honom genomgå den litteratur,
hvilken sändes honom »för benägen anmälan», som
termen lyder, kunde trott sig öfverraska vid arbetet
en medlem af en teaters läsekommitté — sakta för sig
själf pröfvande replikernas effekt. I de dagar han

hittat några dikter, som tilltalat honom, kunde han
komma emot sina bekanta och läsa stroferna utantill
midt på gatan; de unga poeter han berömt äro att
afundas: deras verser ha framsagts af en röst, som för
poesi haft de ömmaste tonfall någon man kunnat äga.

Liksom han läste högt, skref han högt — icke
blott versen utan äfven prosan. Allt efter som

meningarna växte fram, reciterade han dem gång på
gång för sig själf, med ett slags rytmisk skandering.
Notisen bör vara ytterst intressant för dem, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free