- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
63

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dikter hade författaren velat kalla »Trädet och
vin-darne», därest icke en bok i främmande språk redan
burit det namnet; det är en volym, där stämningarna
brytas, men det från forna år kända klingar här vid
närmare lyssnande redan nästan genklang, »eko af
fallen jägares horn», som poeten sagt med en af sina
genialaste bilder : det som ger grundtonen förtäljer
om hur jaget vill bli spegel, som än speglar världen
svart som i nattmörkt vatten, än lysande som i is
och kristall, men som alltid är endast blank, oberörd
spegel — trädet, som rörs af vindarna och icke har
personlig smärta och icke har personlig lycka.

Denna bok är förebådet till ett uppbrott; Kung
Salomo och Morolf är afskedet. Sången om mullen och
vindarne är en åkallan af jorden och hvilan så som
den icke gjorts många gånger förut i dikt, det ändtliga,
yttersta famntaget mot döden, där kölden och dvalan
redan liksom inträngt i versernas domnande, tyngda,
till sist bristande följd och stämman slutligen talar
som genom jord. »Längtan» passar lika litet som
andra ord att beteckna dess sorgmodiga och dunkla,
fysiska och organiska drift: det är det som
ögonlocken kanske känna i den gåtfulla sekund de gripas
af sömnen, det som järnet borde känna, när det glider
in mot magneten, eller stjärnan, när den sakta faller
genom rymden, insugen i ett nytt system. Efter detta
blir allt personligt diktaren smått och obetydligt, han
vill lefva endast med materiens, tingens, lif ; och boken
ändar med en hymn till ett universum, där allenast de
härska, eviga, själlösa, stora, och hjärtat är »stilla,
strålande och kallt». Skalden ritar ett »finis» under ett
helt författarskap, som varit lyrik eller som burits af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free