Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finner sin personlighet, alltså egentligen från 1890-talets
inledning och Legender och visor (några af poemen däri
stamma väl från två, tre år tidigare, ett: En gammal
judisk sång, till och med ända från 1885, men enstaka
ha de endast utgjort trefvanden), äro hans historiska
studier att betrakta som näring för hans egen
produktion, för hans eget poetlif. Skalden uppsöker forntiden
för att i sin dödsberusning göra en jämförelse mellan
det öde, som väntar honom, och det, som redan nått
de andra — de hvilka känt som han:
vi skola dö som redan de förblödt
som lifvet velat evighet förläna,
som vise grubblarn Faust har dött
och kärleksyra Paris och Helena.
(Legender och visor, Mardi-gras.)
Poeten blir historiker, när hans »röda blod» sjunger om
döda kvinnor, som mot män
ha lett och lyst i dräkter välska
(Legender och visor, Eva.)
Diktarens inbillning vill återuppresa bortblåsta
civilisationers riken, när den genom dagarnas oro lyssnar
till stämmorna af
döda hjärtan, hvilka lefvat
högre, hvilka tänkt och sträfvat
större, stoltare än du
(Dikter, Södern)
När han drar fram en gammal kärlekshistoria ur
de stora skriftställarnas verk eller ur de posthuma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
