- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
78

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bänken, börjar med elementen och förskaffar sig en
hel grundlig utbildning, endast i behofvet af vetande!
Han kunde nästan förfara en med sin ifver; jag kan
ännu höra honom en morgon jag möter honom och
han berättar, att han som vanligt varit och hört sin
kollega i biologi, tankfullt, drömmande, säga som svar
på min fråga, om det var så litet folk på Högskolan,
att professorerna måste gå på hvarandras föreläsningar:
»Vet du, jag börjar tro, att matematiken är det högsta»

— och jag minns, hur jag tänkte: se så, nu går han
hem och letaf fram en multiplikationstabell ! H vad allt
han slukade, till hvad allt han fick sin tid att räcka
till, hur han grämde sig öfver att den icke förslog till
ännu mer; hos honom syntes den känsla af vetandets
gränslöshet, som inger de flesta andra Baudelaires
» morne incuriosité», blifva till ett slags förtviflad lust
att fresta det omöjliga. Han tycktes känna törsten
hos humanisterna, 1600-talets bibliomaner,
encyklope-disterna, den törst, som sedan Voltaire väl ingen som
erfarit den kunnat tänka på att stilla: att veta allt.

»I denna stund», skref han i en enquête i en
pedagogisk fråga 1902, »äger hvarje kunskapsgren, i
hvilken jag blott har en möjlighet att tränga in, nästan
lika stort intresse för min tanke, och jag kan erfara
en förtviflan inför vissheten om, att oändliga
kunskapsområden för mig alltid skola vara absolut slutna.» —
Ingenstädes har denna förtviflan bättre kommit till
uttryck än i den just genom sin ärliga hänsynslöshet,
rätt ovanlig hos Levertin så utan förblommerande och
komplimanger, bedårande artikel han gjorde öfver
Geijer-stams Lyckliga människor, äfven i öfrigt en af de
lif-fullaste och kvickaste bokanmälningar han skrifvit.

Är då icke nu dualismen framme? Och kon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free