Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dyrkandet af denna vetenskap borde, »i en
brytningstid som vår», fört in en smula social agitation i
hans författarskap ? Att han visat så jämförelsevis ringa
intresse för sociala frågor är utan tvifvel en inkonsekvens
af honom själf: så starkt som han upptogs af
vetenskapens praktiska omsättande i en lefnadsmoral är det nästan
oförklarligt, att han ej mera reflekterade öfver dess mission
till samfundsmoralen. I själfva verket visade Levertin
i samtal ofta en vaken social rättfärdighetskänsla. Men
redan i Konflikter hade det hetat om hjältens
reformkamp: »Hans uppgift föreföll honom så hård. Det
föreföll honom så bittert att behöfva mot någon
utslunga hatets och hämndens paroller.» På detta ställe
hade ändock fortsatts: »Men de gåfvo ju icke vika för
annat än våld, de mätta och de välklädda, de ville ju
icke»; i Lifvets fiender utvecklas däremot som lära
nedläggandet af alla vapen. Man skall inställa kampen för
sina ideal, den förgiftar dock blott tillvaron, som redan
förut kan vara tillräckligt bitter, så väl för en själf som
för fienden, hvilken dock är en broder och som man
gör bättre i att söka förstå: »Hata en som skulle dö!
Människorna funno då icke sitt mått rågadt. Den
dryck, naturen redan förgiftat med sina tusen smärtor,
som lifvet för hvar dag som gick försatte med sina
sorgers etter, måste de då än ytterligare förbittra med
sitt hat.» Om ett fritänkaråtal, anordnadt af
reaktionären Hessler, och dettas afsättande i revoltkänslor hos
berättelsens hjälte anmärkes:
Partiman som han var såg han icke de åtalades
ofördragsamhet — de uppträdde själfva med små kolportörnaturers hela
fanatism — men blott maktägarnas... Om Otto ägt något af
naturvetenskapsmannens opartiskhet eller blott en smula af
världsbetraktarens ödmjukhet inför alla de olika former, i hvilka människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
