- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
91

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brukar kallas »det lärda språket», men är ett
kunskapens nog ännu inifrån af lidelse — kunskapslidelsel

— uppvärmda, ja hettade, men utåt afsvalnade,
koncisare och adekvatare tungomål.

Det är begynnelsen af ett stort allmänt
skriftstäl-leri af ett slag något liknande det, som idkades af de
franska »filosoferna» under 1700-talets senare hälft, då
författarna icke mera voro antingen dramaturger, poeter,
romanskribenter eller vetenskapsmän utan det hela på
en gång, liksom kondenseradt, och, för första gången,
egentligen blott »författare», litteratörer: tanke, känsla,
besjälad, lefvande, ej tungt buren lärdom, inbillning
utan genomförd fiktion; en art som säkerligen ånyo
skall bli allt mera brukad efter hand som formerna
upplösas genom hopblandning och traditionernas
undergång och efter hand som man kanske skall börja tröttas
af det barnsliga i dikten, äfventyrsspånaden, under det
intresset för förnuftets och ordets klara spel aldrig
skall kunna försvinna. Jag minns, att Levertin en
gång, under den första tiden efter det han fått ett eget
tidningsorgan, sade sig frukta, att arbetet och genren
likväl inom kort skulle trötta honom.

— Det är ändå alltid desamma man skall skrifva
om hvarje år, och som de inte äro så många och inte
heller alla så märkvärdiga, blir man nödd att upprepa
sig och säga samma sak om och om.

Den som läst hans artiklar från dessa senare tider
i följd, allt efter som de framkommo, har aldrig haft
förnimmelsen af att deras författare kunnat befara risken
att upprepa sig eller af att han någonsin känt sig
ointresserad. Mer än någon kritiker förut hos oss har
han tagit med allting i sin artikel: den har, med samma
sakkunskap och förmåga af belysning, afhandlat sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free