- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
106

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Levertin kallar rococon en »aristokratisk» tidsålder.
Men hvad han i grunden älskar hos den är Watteaus
dröm, slotts- och parkarkitekturens, rumsinredningarnas,
dräkternas, det arbetade sidenets, de efter böcker och
teaterstycken lagda, behagfullt pretiösa konversationernas,
marivaudageriets rococo, ett verk alltså af konstnärer
och poeter, af handens, ögats, tankens arbetare, hvilka i
regeln kommo i hög grad nedifrån och hvilka icke i
ordets verkliga, bokstafliga mening kunna kallas
aristokrater. Först sedan de veritabla aristokraterna
omformats och liksom skapats af dessa drömmare och
inbitlningsmänniskor, sedan de af dem mottagit, lärt
sig allt, kostymens snitt, leendet och artigheten till den
älskade, tanken, och orden, hvarmed de dogo, bli de
för Levertin aristokrater; i sig själfva hade de, när de
icke händelsevis voro poeter, inga af hans aristokratiska
egenskaper — eftersom de egentliga egenskaperna hos
all aristokrati, de som bildat den och hållit den samman
som stånd, de verkligt aristokratiska sålunda,
nödvändigtvis måste varit helt andra än en estetisk förfining, som
nästan ständigt föröder handlingskraften. När Levertin
i sina noveller för in adelsmän, från rococon eller från
annan tid, visar han sig också ha förträffligt reda på
detta. I Med konung Gustaf i Lucca och Kusinerna ges
Axel Lilje och Per-Abraham Banér just så som de
utan tvifvel voro: hederliga och förträffliga unge män,
hjärtegoda, fast litet fumliga och klumpiga, men i
kärnan af sitt väsen ofantligt mycket mer lika pojkarna
från sina egna underlydande torp, deras barndoms
lekkamrater, än de intellektuella människor, som lämnat
mönstren, efter hvilka de eller deras ståndsbröder med
eller mot sin vilja danat sig; — och de kunde gjorts
till åtskilligt ståtligare företeelser än de äro utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free