Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet i Örebro län. Av Edward Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu där. Frosten är ej så svår på de
ställena. De ursprungliga små lövskogarnas goda
mylla där uppe lockade kolonister från den
gamla bygden nere på slätten.
Naturskyddsföreningen söker få så mycket som möjligt
av dessa lövskogsrelikter bevarat för
framtiden.
Är det fråga om antalet i naturen
skyddade områden, kommer det lilla Närke
som ett av de främsta bland Sveriges
landskap. Nära 40 sådana kunna vi nu räkna,
därav en nationalpark. Därtill komma
ytterligare ett 60-tal officiella fridlysningar
enligt lag, gällande ett betydligt antal stora
eller på annat sätt märkliga träd, några
örter, några flyttblock, en däggdjursart och
två fåglar. Dessutom är fågellivet i
västligaste delen av Hjälmaren fredat. För länet
i dess helhet bli motsvarande siffror: 50 för
områden och 70 för det övriga.
Att utförligare skildra här allt detta kan
av utrymmesskäl ej komma i fråga. Vi få
nöja oss med att i korthet berätta något om
det viktigaste, och börja då lämpligen med
det först skyddade naturminnesmärket inom
länet.
Flera (mer än 20) arter röda
näckrosor äro kända från Asien, Australien,
Sydamerika m. fi. världsdelar. Det är alltså inte
så, som man ännu ibland kan få läsa i
svenska — även länets — tidningar: att Sverige
är det enda land i världen, som hyser vild röd
näckros. Det är ej heller riktigt, att Närke
är det enda landskapet i riket, som äger
denna klenod. Första gången det kom till
botanisternas kännedom, att även Europa
hade en röd näckros-form, var år 1856.
Dåvarande studenten, sedermera fil. doktorn
och kyrkoherden i Axberg i Närke Bernhard
Agaton Kjellmark (f. 1832, d. 1896) vistades
nämnda år under sommarferierna på Aspa
bruk invid Vättern. Av brukstjänstemännen
fick han höra, att det skulle finnas röda
näckrosor i en sjö med det betecknande
namnet Fagertärn. Han nådde på sina
strövtåg en dag fram till sjön, där den låg
nedsänkt i en av de vildaste trakterna av det
skogiga Tiveden, konstaterade att ryktet
talat sant samt medtog exemplar till
professor Elias Fries och sedermera lektorn i
Kalmar K. J. Lönnroth. Denne senare läm-
Herrfallsäng, Hällsbergs socken, vid västra
ingången. En sannskyldig lustgård för gammal och
ung. Blommor få ej plockas där. Det lundartade
området norr om järnvägen får ej beträdas.
nåde ett kort meddelande om det märkliga
fyndet i Botaniska notiser år 1856 under
rubriken "En röd Neckros". I sjunde
upplagan av Hartmans Handbok i Skandinaviens
flora, utgiven år 1858, omnämnes den. Först
i åttonde upplagan av detta arbete, tryckt
1861, beskrevs växten och erhöll sitt första
vetenskapliga namn, Nymphæa alba L. var.
rosea C. Hn. Av vita näckrosor finns det
flera arter eller underarter, varav två i
Sverige, N. alba och N. candida, därav den
senare är den nordliga. Båda mötas på
Tiveden. I Fagertärn växa de bägge.
För att få utrönt, huruvida det även av
candida fanns en röd form, företog professor
Rutger Sernander den 28 juli 1893
simmande på rygg en undersökning i Fagertärn. Ett
par rödblommiga exemplar med
candidaka-raktärer upptäckte han, stoppade en blomma
och ett blad i munnen och simmade mot land.
Växten beskrevs av upptäckaren (Bot. noti-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
