Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet i Örebro län. Av Edward Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frånräknar riksföreningen: Svenska
naturskyddsföreningen. På föreningens initiativ
och i allmänhet med densamma svarande för
kostnaderna ha de flesta fridlysningarna
kommit till.
När föreningen var ung och ännu ej ägde
ett öre, fick den från Viby socken ett
meddelande, att länets vackraste ekbestånd just
blivit sålt för omedelbar avverkning. Det
gällde Nalavibergs ekäng, även
kallad Bölltorps äng eller helt enkelt Ekängen,
tillhörig Nalavibergs gård. Följande dag
foro två föreningens ombud dit, men inna.n
de nådde fram, hade 28 stora ekar hunnit
avverkas. De övriga blevo nu räddade.
Köpehandlingen undertecknades den 16 dec. 1924
och köpeskillingen uppgick till 3.100 kr.
Lättsinnigt, tycker kanske somliga. En insamling
måste igångsättas. Den förlöpte lyckligt.
Alla de stora kvarvarande ekarna, 97 stycken,
med minst 10 tums diameter vid brösthöjd,
ingingo i köpet. Dessa utmärktes med en
anslagstavla av järn på stammen, bärande
inskriptionen "Naturminnesmärke fridlyst
enligt lag". Fridlysningen utfärdades av
Länsstyrelsen efter föreningens ansökan.
Marken var tyvärr ej till salu. Ägaren till
gården måste fortsätta med hästbete i ängen.
Emellertid lämnade han i mars 1926 en
förbindelse så lydande: "Undertecknad Laurén
förbinder mig och mina rättshavare allt
framgent, så långt avtalet äger bestånd, att
icke vidtaga annan rödjning än som utsynas
till gårdens husbehov av Örebro läns
naturskyddsförening".
Utom ekar finns i lövängen flera
fågelbärs- och oxelträd, getapel (Rhamnus
cathar-ticus), hassel rikligt, try m. m. Vårfloran är
rik: blåsippa, gullviva, desmeknopp (Adoxa
moschatellina), vårlök (Gagea lutea) m. fi.
På sommaren utgör det ståtliga, bredbladiga
gräset hässlebrodd (Milium effusum) och
den ännu ståtligare hässleklockan
(Campa-nula latifolia) två av ängens prydnader.
Fågellivet är också rikt, bl. a. många
hålbyggare.
Den 7 maj 1925 fanns i en Örebro-tidning
en insändare införd, däri omtalades, att det
från visst håll förelåge planer att uppsätta
dansbana, skjutbana m. m. i Herrfall
s-ä n g i Hallsbergs socken, c: a 9 km öster
om Hallsbergs järnvägsstation. Med
anledning härav avlät Naturskyddsföreningen till
ägaren av ängen, Skyllbergs bruks A-B.,
genast en skrivelse, vari framhölls faran för
den vackra ängens skadande och
önskvärdheten av att den fridlystes som
naturminnesmärke samt hemställdes, att Styrelsen för
bolaget ej måtte lämna något medgivande
till uppförande av dansbana, skjutbana,
salustånd el. dyl. i ängen. I det tillmötesgående
svaret utlovades att ängen komme att
fridlysas. Allt som på kort tid hunnit uppföras,
dansbana, salustånd m. m., kom fort bort,
och det blev åter kostnadsfritt tillträde för
allmänheten. Det var arrendatorn av en
Skyllbergs-egendom, som hade givit några
företagsamma ungdomar tillåtelse att
handskas med ängen på antytt sätt.
Sedan den 21 april 1934 är den fridlyst
enligt lagen angående naturminnesmärkens
fredande den 25 juni 1909. Det fridlysta
området omfattar icke mindre än 14,56 hektar,
och utgör sålunda ett av de största
natur-skyddade områdena inom länet. Följande
föreskrifter hava, efter Kungl.
Vetenskapsakademiens och Örebro läns
naturskyddsförenings hörande och på föreningens
förslag, av Länsstyrelsen meddelats: "Å det
söder om järnvägen belägna området skall
— under tillsyn av Örebro läns
naturskyddsförening — för bibehållande av området vid
dess nuvarande karaktär behörig gallring av
med igenväxning hotade delar äga rum.
Slåtter må icke ske utan
naturskyddsföreningens hörande. — Det norr om järnvägen
belägna området, vilket skall få fritt
utveckla sig, må icke beträdas av annan än den
som därtill erhållit tillstånd av
naturskyddsföreningen."
Herrfallsäng delas av järnvägen
Hallsberg—Stockholm i en nordlig del, som är en
lövlund, och en sydlig del, som är en typisk
löväng. Denna senare betades nästan ända
tills fridlysningen trädde i kraft. Några örter
hade lidit svårt härav. Det blev därför
nödvändigt att vänta med slåtter några år.
Glädjande snabbt togo gräs-örtmattorna igen sig,
och nu företages slåtter så gott som varje år.
I Herrfallsäng är det bland träden alm och
ask som dominera. Ädelbuskarna äro rikligt
företrädda, såsom getapel, hagtorn, try, må-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
