Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet i Örebro län. Av Edward Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"bär, olvon. Hassel spelar stor roll i lövängens
lövöar mellan de mer eller mindre
slingrande, öppna slåttergläntorna.
På grund av markens kalkhalt förekomma
i Herrfallsäng flera örter och starrgräs, som
saknas i Södra Hammaren, t. ex. fågelstarr
(C ar ex ornithopoda), majviva (Primula
fari-nosa), ludd-duntrav (Epilobium
parviflo-rum), skogsknipprot (Epipactis HeTleborine)
och ängsnycklar (OrcMs strictifolia). Ett par
i länet sällsynta arter med östlig utbredning
1 landet trivas synnerligen väl i den torra
delen av lövängen, nämligen den
gredelinblommiga buskviolen (Viola hirta) och
vitblommiga backklövern (Trifolium
monta-num). Bägge ha efter betningens
upphörande ökat i mängd kraftigt.
Herrfallsäng anses med rätta vara länets
vackraste äng. Här ett par citat ur
"Lustgården", dendrologföreningens årsskrift
1933, i redogörelsen för föreningens
exkursion dit det året: "–-tedde sig
lövängen rent av underbar". — "–— vi
vandrade omkring i denna naturens sköna
lustgård".
Under de senaste åren har fridlysningen
ej respekterats av alla. Blåsippor, tibast,
gullvivor och daldockor plockas nästan
hejdlöst. Kraf tåtgärder måste vidtagas, annars
bli dessa nämnda sköna blomster utrotade.
På 1880-talet blev sjön Hjälmaren föremål
för en av världens största sjösänkningar,
varvid vattenytan sänktes sammanlagt nära
2 m. På grund av sjöns ringa djup och
långsluttande botten gjordes då betydande
landvinningar utmed stränderna av fastlandet
och de gamla holmarna. Nya öar till ej ringa
antal uppkommo även. C:a 15.000 hektar
odlingsbar mark skall ha erhållits genom
sänkningen. Här förelåg nu ett särdeles
gynnsamt tillfälle för spridningsbiologiens
målsmän att studera arternas invandring och
vegetationens utveckling från spridda
kolonier på bar mark till mera slutna
växtsamhällen. Sådana undersökningar ha också vid
upprepade tillfällen företagits, första gången
år 1886 av Alfred Callmé, sex år senare av
A. Y. Grevillius och åren 1903 och 1904 av
sedermera doktor Selim Birger. Somrarna
1924, 1925 och 1926 inventerade författaren
de nyuppkomna öarnas vegetation och flora,
Foto: E. Broddeson
Oxeln (Sorbus intermedia, förr suecica) är ett
träd med inskränkt utbredningsområde i världen.
Mest förekommer oxeln i Sverige. Det ovan
avbildade är ett av de tre oxelträd, som växa vid
Bysta i Kumla och som fridlysts. Stammens
omkrets 3,lif to.
bl. a. med tanke på deras eventuella
fridlysning. Dessa undersökningar fortsättas
alltjämt. År 1927 påbörjades liknande studier
av två Uppsala-studenter E. Julin och R.
(Johansson) Morander.
Naturskyddsföreningen har inköpt två av öarna. Genom
avtal med ägarna till ett flertal andra öar äro
dessa skonade från skogsavverkning och
annan skadegörelse.
År 1938 köpte Naturskyddsföreningen en
i Viby socken belägen liten löväng med 18
stora, vackra ekar, hassel m. m. Läget är
omedelbart på östra sidan vägen Vretstorp—
Tångeråsa, c:a 6 km från Vretstorp.
Ägarens avsikt var att sälja ekarna för
avverkning på grund av penningbehov. De blevo nu
räddade. Denna ekbacke utgör ett verkligt
skönt inslag i landskapsbilden. Arealen är
4.390 kvm.
Ett annat levande smycke på Närkes jord,
som kommer att bevaras och skyddas tack
vare Naturskyddsföreningens initiativ, finns
att beskåda och beundra 1.600 m SSO om
Norrbyås kyrka. Det var i Östra Kvismaren
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
