Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågellivet i Närke. Av Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foto E. Rosenberg
Törnskata
entoniga vissling, där hon sitter överst i en
hög grantopp bland trastar och rödhakar och
deltager i skogens aftonsång. Denna
uggledvärg — hon har ungefär domherrens
storlek — besöker vintertiden ibland
trädgårdarna för att jaga möss, sparvar och mesar, och
hon har härvid den besynnerliga vanan att
lägga upp stora förråd av byte i trädhål och
fågelholkar. Jätten i familjen, den mäktige
berguven, hoar nu på sista versen i våra
nejder. Ännu våren 1947 ljöd hans tvåtoniga,
basande "po-ho" i Kilsbergen som alla andra
vårar sedan flera tusen år, men en vacker
kväll måste det ju tystna för alltid, ty den
gamle i berget är ensam i sitt slag och
änkling sedan tio år. Därmed ha de skogiga
bergen förlorat något väsentligt, något av sin
själ.
Tvenne av de norrländska storugglorna
besöka oss någon gång vintertiden, nämligen
den vita fjällugglan, som då uppehåller sig
på slätterna, och den dystert gråbruna
lappugglan, som ett par gånger skjutits i
skogstrakterna väster ut. Om den ljusgråa
slagugglan besökt vårt landskap vet man ej med
säkerhet, ehuru hon är bofast så nära som
i Sala-trakten. Den småvuxna hökugglan har
däremot observerats i skogarna kring
Örebro vid flera tillfällen.
Dagrovfåglar — av gemene man ofta
rätt och slätt benämnda "hökar" — äro i
våra trakter artrikt representerade. Börja vi
med de stolta falkarna så är pilgrimsfalken
icke någon direkt sällsynt företeelse,
tvärtom hör han till stamkunderna vid sådana
platser som Kvismaren, Tysslingen och Oset
vårar och höstar. Det är ett makalöst grant
och spännande skådespel, när han är på jakt
och slår efter den utsedda bytesfågeln —
oftast en mås eller vipa, stundom en and eller
duva — med fart så att det illtjuter i luften.
Fågeln har förr häckat i bergbranter i
Kilsbergen, men nu torde han vara bortskrämd
av friluftsfolket; några par häcka dock pä
säkrare ställen, nämligen i ockuperade
fisk-gjusbon. Vid slättsjöarna har man mycket
nöje också av den mindre och mörkare
lärk-falken, som om vår- och sommarkvällarna
fångar sländor över sankmarkerna och om
hösten jagar de stora svalsvärmarna. Den
lilla stenfalken ses mest i sträcktiderna, då
han med snabba vingslag pilar fram över
fälten för att blixtsnabbt slå efter
uppflygande lärkor, men ett och annat par häckar
också i våra trakter. Den röda tornfalken är ett
karaktäristiskt inslag i våra mer eller mindre
si ätt betonade bygder; det är denna falk som
står stilla långa stunder i luften med
fladdrande vingslag, tills han upptäcker och
kvickt störtar ned på en mus eller gräshoppa.
Hans mindre släkting med rätt lika vanor,
den rödbenta aftonfalken, hör hemma i
Osteuropa men visar sig ibland i Sverige och
så också i Närke vid flera tillfällen 1945 och
1946. Nästan lika sällsynt i våra trakter är
den stora jaktfalken, som hör hemma bland
de nordskandinaviska fjällen och som
skattades så högt av falkonerarna att
expeditioner utrustades till norra Dalarna och
Jämtland av fransmän och holländare under
1700-talet — tre fångade exemplar ansågs som ett
lysande resultat av alla vedermödor!
Den vanligen brunaktige, stundom mer
eller mindre vitskäckige, bredvingade
orm-vråken är jämte tornfalken och sparvhöken
vår talrikaste rovfågel: det är vanligen han
som på orörliga vingar kretsar högt uppe i
luften i solskenet och ofta låter höra ett
jamande skri eller som sitter på en
gärdsgårdsstör på fältet eller på en trädgren i
skogsbrynet och lurar på sorkar, ormar,
grodor eller gräshoppor. En mycket
närstående form, den mer småvuxna och ofta
roströdstjärtade ryssvråken hör
huvudsakligen hemma i övre Norrlands lågland och
visar sig under flyttningen. Regelbunden
under flyttningen är fjällvråken, den ljusare
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
